Fredag den 22 september 2017

Kollektivavtal

Villkoren för anställda på den svenska arbetsmarknaden styrs i stor utsträckning av kollektivavtal. Det är en del av den svenska historien; hur arbetsmarknadens parter bidrog till att skapa bättre villkor för arbetarna och långsiktig lönsamhet för företagen genom kollektivavtalen. Då var det ett sätt för företagen att ”köpa arbetsfred” och det var tvingande lönesättning, d.v.s. varken betala mer eller mindre. Alla avtalsvillkor gjordes upp mellan topporganisationerna i Stockholm. Det senaste tvingande löneavtalet skrevs i slutet på 80-talet.

I dag innehåller kollektivavtalen minimilöner och har inte samma centrala betydelse som tidigare. Kollektivavtalen sätter dock fortfarande riktmärken för löneökningar och bildar ett "golv" för grundläggande anställningsförmåner. Avtalen förhandlas inte längre fram mellan topporganisationerna och de garanterar inte längre vare sig anställningstrygghet eller årliga löneökningar.

Dagens aktörer på arbetsmarknaden (företag och anställda) arbetar mera i samsyn om mål och medel - än i motsättning. Villkoren i företagen ligger ofta i linje med, eller är ibland bättre, än kollektivavtalens regler.

Kollektivavtalen tecknas dock fortfarande mellan parterna på arbetsmarknaden på förbundsnivå, så kallade riksavtal. Inom exempelvis industrin tecknas kollektivavtalen mellan Teknikföretagen (som företräder arbetsgivarsidan vid industriföretagen), IF Metall (som företräder ”arbetarna” inom industrin), Unionen (som företräder ”tjänstemännen”), Sveriges Ingenjörer (som företräder ingenjörer) och Ledarna (som företräder "arbetsledare").

Kollektivavtalen är ofta yrkesspecifika och innehållet skiljer sig på många punkter mellan olika yrkesområden.

Det finns idag ca 600 kollektivavtal.

Dokument

Kontakta SAO:s rådgivare
08-555 113 00

Skicka e-post till SAO
Hemsidan
info@sao.se